textwallpaper.com

Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att jag sitter här nu och funderar på bilar. Det är inte så jätte länge sen jag köpte mig en bil. Men nu är det en kompis som ska ha en bil. Så jag har börjat kolla på begagnade bilar eftersom det finns väldigt många begagnade bilar att välja mellan så vet man inte riktigt vart man ska börja. Dock är det väldigt smdiigt även om det finns många annonser så är det skönt att kolla runt på internet. För på så sätt sparar man in en väldans massa tid. För här lägger folk in bilder på sina bilar, för i tiden när man läste annonser i tidningar så skrev folk bara en beskrivning av bilen vilket kanske inte riktigt alltid stämde överens. På så sätt är internet bra för begagnade bilar så att man kommer kunna få ut bilder på sin bil som man försöker sälja.

Jag är nog vad man brukar kalla en försiktig general. När jag är ansvarig för ett projekt ser jag i allmänhet till att göra mitt bästa för att förhindra att saker och ting går fel, jag tar inga förhastade beslutet och lägger ner mycket möda på planering och andra förberedelser. Vissa kanske skulle säga att jag är onödigt försiktig, räddhågsen eller till och med paranoid. Det spelar inte mig någon roll, det är bara sådan jag är. Dessutom har jag sett på nära håll hur illa de kan gå om man ivrigt rusar fram och glömmer bort eller på annat sätt förbiser en liten men ack så betydelsefull detalj. Hela projekt kan stupa på en sådan sak och månaders arbete kan göras om intet. Sådant är inte alls roligt kan jag tala om. Poängen är hur som helst att det lönar sig att vara noggrann vad man än håller på med. Därför tänker jag gå grundligt tillväga nu när jag ska välja ut en lämplig webbyrå för jobbet att bygga upp en ny hemsida till företaget jag jobbar för. Det arbetet kan komma att ta ett tag i och med att det finns så många webbyråer att välja mellan. Lyckligtvis har jag foretagsinfo.se som har utförlig information om de flesta företag till hjälp.

Jag behöver hitta någon hälsosam fritidsaktivitet. Det är nämligen så att jag slöat ner mig något fruktansvärt den sista tiden och det börjar kännas. Det börjar faktiskt även synas på mig. Jag ser liksom slö och degig ut och det håller inte för mig. Jag måste göra något åt saken innan klimakteriet. Vad det nu har med saker och ting att göra. Men sportandet då. Jag vet alltså inte riktigt vad jag ska ägna mig åt. Det får inte vara en för materialig sport eftersom jag inte har så mycket pengar. Jag funderade ett tag på längdskidåkning men det kan man ju bara syssla med på vintern. Om man inte vill åka rullskidor förstår men det vägrar jag eftersom det ser så fånigt ut. Annars finns ju löpning, det är nog det absolut billigaste man kan ta sig för men det är ju en smula tråkigt också. Hm. Jag vet ännu inte hur jag ska lösa det här men något kommer jag väl på antar jag.

Jag har åter drabbats av ett svårt nostalgiskt skov. Just nu har helt plötsligt drabbats av den överväldigande insikten att allt var bättre förr. Förr på åttiotalet när jag var barn. Även fast det bara existerade två kanaler var alla teveprogram bättre. Det summerande nyhetsprogrammet 8 dagar var fullkomligt oslagbart. Bara vinjetten får mig att rysa. Dessutom var det riktiga nyheter på den tiden till skillnad från det trams som rapporteras nu. Visst många klädde sig ytterst fånigt på åttiotalet men det var ändå på något vis det sista decenniet som allt var på riktigt. Jag tycker till och med på det hela taget att historien har passerat sitt bäst före datum. Eller det är egentligen ingen tvekan om den saken. Politikerna ser ens ut som de ska längre (eller så har jag fått någon sjukdom som rör gula fläcken). Honecker, Brezjnev och Enver Hoxha så ska riktiga politiker se ut. Det känns som hela världen präglades av ett annat allvar då (och det här menar jag på ett positivt sätt). Allt känns så lättviktigt idag, meningslöst och utan mål.

Nu får det vara slut på tomma ord. Det är dags för handling. Och då menar jag inte att det är dags att gå ner till matvarubutiken och köpa falukorv och makaroner och sådant även fast det faktiskt skulle behövas. Det börjar nämligen bli oroväckande tomt i kylskåpet. Ska man ta sig för någon handling om det så är en världsrevolution eller möte i bostadsrättföreningen eller bara att städa lite i bokhyllan så behöver man så klart äta. Nu tappade jag visst tråden här. I varje fall delvis. Handlingen alltså den handling som inte har med matvaror att göra är en viktigt sådan det känner jag. Det har nämligen att göra med ett problem som jag allt som oftast lider av och många med mig det är jag tämligen säker. Jag talar om urinvägsinfektion. Jag tycker nämligen att det är mer eller mindre skamligt att ingen permanent bot mot den hemska sjukdomen utvecklats än. Därför tänker jag starta en fond eller något, en fond som ska donera pengar till forskning för ett vaccin mot den där hemska infektionen.

En god vän till mig skaffade pool till villan förra året. Vilket naturligtvis är otroligt kul för henne. Kul för mig också klart eftersom jag i princip har fri tillgång till den under somrarna, då vi umgås ganska mycket. Men jag är så klart avundsjuk också, jag vill ju också ha en alldeles egen pool. Allra helst en ännu större. För nu börjar vi närma oss en av de saker som jag finner mest och störst nöje i här livet. Att bräcka folk. Det är liksom min grej. Ifall någon gör något eller skaffar en pryl så vill jag automatiskt väldigt gärna förstöra nöjet för den personen genom att skaffa en sak som är något bättre eller större och sedan påpeka detta faktum i tid och otid. Men så finns det förstås vissa människor som inte går att bräcka. De som skaffar en sak och sedan inte bryr sig om andra har större och lyxigare prylar eller om de har sämre eller ingenting alls. Så får man ju inte göra. Det är osportsligt.

Jag har alltid varit en smula hypokondrisk av mig. Ibland kan jag få för mig att jag drabbats av de mest exotiska och ovanliga sjukdomar. För någon månad sedan fick jag exempelvis för mig att jag hade malaria trots att jag aldrig varit i något land där sjukdomen är vanligt förekommande. Jag har faktiskt inte ens varit utanför Europa. Fast å andra sidan så har jag faktiskt några gånger haft riktigt ovanliga åkommor. En gång hade jag något som läkaren först trodde var körtelfeber fast visade sig vara något helt annat. Något konstigt virus som den svenska läkarkåren inte kände till. Det var lite obehagligt måste jag säga. Läkaren sa bara åt vi att gå hem eftersom de inte visste vad jag hade så kunde de naturligtvis inte behandla mig för saken. Men det där är gammalt och glömt, just nu misstänker jag att jag har något fel som exempelvis benskörhet. Jag har börjat gå lite sämre i alla fall. Så något måste det ju vara.

Jag ska trots upprepade misslyckande ge mig på att banta igen nu. Som det är nu sitter jag nämligen på alldeles för mycket extra kilon. De är inte till min fördel direkt heller kan jag säga. Det är därför jag så många gånger gett mig in liknande projekt för. Nu råkar det även vara så att mitt system för fettförbränning inte fungerar riktigt som det ska eller det funkar åtminstone alldeles för långsamt. Det är därför som jag har gått upp alla kilon så snart efter varje bantningsrunda jag tagit mig för hittills. Nu har utvecklat en plan för att hålla kalorier in check efter att jag har slutat med själva bantningsfasen. Ingen av dem kommer bli enkel heller. Definitivt inte faktiskt. Men jag tror att jag har disciplin nog för att klara av det. Jag är faktiskt rätt säker på den saken, fast hur länge det kommer hålla är förstås en annan fråga.

Vem hade kunnat tro det här? Att jag av alla människor funderar på att genomgå plastikkirurgi alltså. Nu är det väl i och för sig inte så många som spekulerar kring vad min inställning till kosmetisk kirurgi kn bestå i, men i alla fall. Jag själv är överraskad över denna omställning i varje fall. För det hade varit högst otänkbart bara för ett år sedan eller så, kanske till och med ännu senare. Men nu har jag alltså ändrat mig helt och hållet. Vilket kanske är bra, jag vet inte. Trångsynthet är inte bra för någon men alltför få spärrar kan ju också leda till att man hittar på dumheter, den saken är det ju inget snack om. Jag vet flera personer som har gjort saker det ångrat rejält just av den anledningen. Eller det borde ångra sig i varje fall, särskilt en av dem som jag riktigt rejält besviken på.